Szwecja rozpoczyna bojkot Izraela

[Gość: bASIA]

Czolowe postacie szwedzkiej polityki,kosciola,prasy,
artystow i ekonomistow podpisalo publiczny apel
do narodu wzywajacy do bojkotu produktow
"Made in Israel"



ps. przypomne wszystkim,ze Szwecja jest jednym z
bardzo niewielu krajow w ktorym zydzi nigdy nie byli
przesladowani,ale nawet i tutaj maja juz dosc
faszystowskiej polityki SSharona.

www.haaretzdaily.com/hasen/pages/ShArt.jhtml?itemNo=253376&contrassID=1&subContrassID=0&sbSubContras
sID=0

[Gość: Alik]

Nie wyobrażam sobie żeby coś takiego miałoby miejsce w Polsce. Coż to byłby za
jazgot! W Polsce jest tylko kilka znanych osób które miałyby odwagę coś takiego
zaproponować. Reszta jest na pasku żydostwa.

Ambasador Szwecji w Berlinie Carl Tham...

[Gość: ©]

...wyslany na nowa placowke w Bagdadzie...

Publicerad 18 januari 2003 20:12

Krav på Thams avgång efter Israelkritk

Representanter för de borgerliga partierna kräver att Carl Tham, ambassadör i
Tyskland, avgår sedan han undertecknat en Israelkritisk debattartikel som
bland annat EU att bryta sitt handlesavtal med Israel.


Både kristdemokraternas Alf Svensson och moderaternas Bo Lundgren uttrycker i
SVT:s Aktuellt skarp kritik mot Carl Thams agerande.

Kritik delas av Jan Björklund, förste vice ordförande för folkpartiet.

- Jag anser att Carl Tham bör avgå som svensk ambassadör i Tyskland. Jag blev
upprörd över själva attityden över att hela skulden för konflikten i
Mellanöstern skulle läggas på Israel, det är helt historielöst och helt fel,
säger han till TT.

Björklund anser inte att en svensk ambassadör i EU:s största land kan kräva
att EU:s handelsavtal ska upphävas.

Utrikesminister Anna Lindh säger till Aktuellt att hon inte tror på en bojkott
mot Israel. Det skulle försvåra en fredsuppgörelse.

- Jag tycker dessutom att det inte är särskilt bra att publicera sådant en
vecka för det israeliska valet, säger hon.

Däremot vill Anna Lindh inte svara vilka synpunkter hon har på att Carl Tham
undertecknat debattartikeln eller om hon ska tala med honom.

Från TT

[Gość: bASIA]

Gość portalu: © napisał(a):

> ...wyslany na nowa placowke w Bagdadzie...
>
> Publicerad 18 januari 2003 20:12
>
> Krav på Thams avgång efter Israelkritk
>
> Representanter för de borgerliga partierna kräver att
Carl Tham, ambassadör i
> Tyskland, avgår sedan han undertecknat en
Israelkritisk debattartikel som
>
> bland annat EU att bryta sitt handlesavtal med Israel.
>
>
> Både kristdemokraternas Alf Svensson och moderaternas
Bo Lundgren uttryck
> er i
> SVT:s Aktuellt skarp kritik mot Carl Thams agerande.
>
> Kritik delas av Jan Björklund, förste vice ordförande
för folkpartiet.
>
> - Jag anser att Carl Tham bör avgå som svensk
ambassadör i Tyskland. Jag
> blev
> upprörd över själva attityden över att hela skulden
för konflikten i
> Mellanöstern skulle läggas på Israel, det är helt
historielöst och helt f
> el,
> säger han till TT.
>
> Björklund anser inte att en svensk ambassadör i EU:s
största land kan kräva
> att EU:s handelsavtal ska upphävas.
>
> Utrikesminister Anna Lindh säger till Aktuellt att hon
inte tror på en bo
> jkott
> mot Israel. Det skulle försvåra en fredsuppgörelse.
>
> - Jag tycker dessutom att det inte är särskilt bra att
publicera sådant e
> n
> vecka för det israeliska valet, säger hon.
>
> Däremot vill Anna Lindh inte svara vilka synpunkter
hon har på att Carl T
> ham
> undertecknat debattartikeln eller om hon ska tala med
honom.
>
> Från TT
>
>

zapluty zydzie !
czy moglbys przetlumaczyc tekst na hebrajski
bo my po szwedzku juz zapomnieli jak sie gada

Carl Tham...

[Gość: ©]

Gość portalu: bASIA napisał(a):

> Gość portalu: © napisał(a):
>
> > ...wyslany na nowa placowke w Bagdadzie...
> >
> > Publicerad 18 januari 2003 20:12
> >
> > Krav på Thams avgång efter Israelkritk
> >
> > Representanter för de borgerliga partierna kräver att
> Carl Tham, ambassadör i
> > Tyskland, avgår sedan han undertecknat en
> Israelkritisk debattartikel som
> >
> > bland annat EU att bryta sitt handlesavtal med Israel.
> >
> >
> > Både kristdemokraternas Alf Svensson och moderaternas
> Bo Lundgren uttryck
> > er i
> > SVT:s Aktuellt skarp kritik mot Carl Thams agerande.
> >
> > Kritik delas av Jan Björklund, förste vice ordförande
> för folkpartiet.
> >
> > - Jag anser att Carl Tham bör avgå som svensk
> ambassadör i Tyskland. Jag
> > blev
> > upprörd över själva attityden över att hela skulden
> för konflikten i
> > Mellanöstern skulle läggas på Israel, det är helt
> historielöst och helt f
> > el,
> > säger han till TT.
> >
> > Björklund anser inte att en svensk ambassadör i EU:s
> största land kan kräva
> > att EU:s handelsavtal ska upphävas.
> >
> > Utrikesminister Anna Lindh säger till Aktuellt att hon
> inte tror på en bo
> > jkott
> > mot Israel. Det skulle försvåra en fredsuppgörelse.
> >
> > - Jag tycker dessutom att det inte är särskilt bra att
> publicera sådant e
> > n
> > vecka för det israeliska valet, säger hon.
> >
> > Däremot vill Anna Lindh inte svara vilka synpunkter
> hon har på att Carl T
> > ham
> > undertecknat debattartikeln eller om hon ska tala med
> honom.
> >
> > Från TT
> >
> >
>
> zapluty zydzie !
> czy moglbys przetlumaczyc tekst na hebrajski
> bo my po szwedzku juz zapomnieli jak sie gada

bAsiu mam jeszcze troche polskiego rycerstwa dla dam ale twoje zachowanie
jest na poziomie zwyklej ulicznej ladacznicy...;(((
wiec tylko dla ciebie...
בם אט פןקרגםךןדז חשל פםחקנשמט?
Carl Tham...שצנשדשגםר דז'קבחן ' נקרךןמןק
פםגגשמט חקדא םדארקח לרטאטבק ' דז'קבחן
'טעךשגש מש אם ןז חקעם לשרןקרש פםךןאטבזמש גםנןקעךש לםמבש
חקדא אם רקזוךאשא 'שךל כרשלבטחמטבי ' דםבחשךגקצםלרשבחן דז'קגזלןקח
כרשלבחש עםרשמש פקרדםמש צש פקךמש לםמארםךק משג םפםזטחש ז ךק'ש

[besciak]

Vad säger du om alkoholisten och komunisten Gudrun SSman (eller hur man nu
stavar till hennes efternam)?

Vill du vara vänlig och översätta det till hebreiska för damen högst upp?

Hälsningar

/besciak

[Gość: jewhater]

besciak napisał:

> Vad säger du om alkoholisten och komunisten Gudrun
SSman (eller hur man nu
> stavar till hennes efternam)?
>
> Vill du vara vänlig och översätta det till hebreiska
för damen högst upp?
>
> Hälsningar
>
> /besciak


besciak,ty zydoska kanalio, long time no see !!!!
tak jak pisalem wczesniej, czy moglbys pisac
albo po polsku albo po hebrajsku bo MY Polacy
(mam na mysli Polakow pochodzenia polskiego)
po szwedzku juz zapomnieli

[besciak]

Där ser man. Ett kärt barn har många namn. Basia och jewlover är samma person.
Kanske bASIA är din fru? Var det inte du som hade en dansk fru? Be henne att
översätta det jag skrev. Som du vet, danska och svenska är ganska lika.

Puss och kram (till din fru givetvis)

/besciak

[Gość: |v|rowa]

besciak: ןיזב םוהיז ךל היהיש

Zareczam, ze nie jestem "samma person" co "Basia och jewlover". Chcialem ci
tylko przypomniec, ze to POLSKIE forum. Zrozumiales, הנוז ןב.

A ze bASIA jest idiota....

[Gość: |v|rowa]

....to juz zupelnie inna bajka.

...podobnie jak jewhater; nt

[Gość: |v|rowa]

[Gość: bASIA]

besciak napisał:

. Basia och jewlover är samma pe
> rson.
>
NATURLICH !!!!


PS.and fuck you too

alkoholisten och komunisten Gudrun SSman

[Gość: ©]

besciak napisał:

> Vad säger du om alkoholisten och komunisten Gudrun SSman (eller hur man nu
> stavar till hennes efternam)?
>
> Vill du vara vänlig och översätta det till hebreiska för damen högst upp?
>
> Hälsningar
>
> /besciak

alkoholisten och komunisten Gudrun SSman...det var kul ...

Hälsningar

drf ©

[besciak]

Det var ett tag sedan Mr. DrF. Många här brukar blanda ihop oss. Bara du och
jag vet att vi inte är samma person.

Till Er andra. Jag skiter fullständigt i vad för forum det är. Jag pratar
vilket språk jag vill.

Bästa hälsningar

/Besciak

[Gość: drf]

besciak napisał:

> Det var ett tag sedan Mr. DrF. Många här brukar blanda ihop oss. Bara du
> och
> jag vet att vi inte är samma person.
>
> Till Er andra. Jag skiter fullständigt i vad för forum det är. Jag pratar
> vilket språk jag vill.
>
> Bästa hälsningar
>
> /Besciak

-Folk här gillar inte inte när man snackar främmande språk och blir lätt
paranoida...;=)

Ps Dn har forum som jag försökte skriva i men dnForum måste först godtjäna
artikeln...

Bästa hälsningar

[besciak]

Tro mig Mr. DrF. Inte f_n bryr jag mig om någon här. Jag skiter totalt i om
någon tycker eller misstycker min svenska. Jag gör det för skojs skull. Dns
forum har jag varit på. Inte mycket bättre en den här. Fast... jag måste
erkänna att svensk/arabisk propaganda är i en hög grad mer civiliserad en den
vi möter här. I min stad stötter man på dagligen på sådana fubikar (om du inte
har hört talas om fubik, så vill jag informera att ordet fubik härstammar från
Eslöv och betyder idiot +/- 5 :))))

En Arab i Sverige är en bra inkomstkälla för svenska samhället (på kort sikt).
Inte konstigt att vi har så många i Sverige av den sorten.

Det börjar bli sent, därför slutar jag här för idag.

Som Arnold sa "Hasta lavista .... baby"

/besciak The One and Only

[Gość: michal_pilot]

Moze by tak zmienic tytul na taki ktory by bardziej odpowiadal prawdzie:

"Kilku szwedzkich lewakow proponuje bojkot Izraela".

[Gość: jkojo]

Gość portalu: bASIA napisał(a):

> Czolowe postacie szwedzkiej polityki,kosciola,prasy,
> artystow i ekonomistow podpisalo publiczny apel
> do narodu wzywajacy do bojkotu produktow
> "Made in Israel"
>
>
>
> ps. przypomne wszystkim,ze Szwecja jest jednym z
> bardzo niewielu krajow w ktorym zydzi nigdy nie byli
> przesladowani,ale nawet i tutaj maja juz dosc
> faszystowskiej polityki SSharona.
>
> <a href="www.haaretzdaily.com/hasen/pages/ShArt.jhtml?
itemNo=253376&cont
>
rassID=1&subContrassID=0&sbSubContras"target="_blank">www.haaretzdaily.com/hase
> n/pages/ShArt.jhtml?
itemNo=253376&contrassID=1&subContrassID=0&sbSubContras</a>
> sID=0
Czym jest twoja Szwecja,tuz to kraj nieplodny obecnie jezeli o polityke
chodzi,problemami swoimimi sie zaJMIJJCIE,A DOPIERO POZNIEJ MORDY OTWIERAJCIE,
gnoje biedne przymrozone !!!

[wesoly3]

te jojo - cos ci sie nick popierdolil ????
lapy ci sie ze strachu czesa ???
bo widzisz, ze swiat zaczyna miec was znowu dosyc ???

[dziadek16]

wesoly3 napisał:

> te jojo - cos ci sie nick popierdolil ????
> lapy ci sie ze strachu czesa ???
> bo widzisz, ze swiat zaczyna miec was znowu dosyc ???
Lubie Zyduw kiedysz mi na boty nowe zalozyli,a ty korwo szikagoska w ryja od
nich nie raz dostales(3 dzieci z zydowskich ojcow) lepiej chamie dalej zony i
curek pilnuj,bo ojcem zydowskich dzieci zostaniesz,gnoju zacofany z odciskami
na lapskach od widel.

Räkna med krig

[Gość: al Haj]

Essän den 21 januari 2003
De amerikanska planerna för rättskipning och återuppbyggnad i Irak är de mest
omfattande sedan ockupationen av Tyskland och Japan efter andra världskriget.


Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP
Dag för dag får vi följa hur president George Bush och hans närmaste
medarbetare lade upp strategin för kriget mot Usama bin Ladin och
terrornätverket Al-Qaida. Collin Powell, pragmatikern, George W Bush, numera
övertygad, Donald Rumsfeld, pådrivaren.

Räkna med krig


Bob Woodward framstår i dag som urtypen för den framgångsrike undersökande
reportern, murveln som inte lämnar någon möda sparad för att blottlägga det
senaste storpolitiska skeendet eller skandalen. Vid det här laget har han
utgivit ett tiotal reportageböcker, varav de mest kända är de om
Watergateaffären, Kuwaitkriget och CIA. Metoden är densamma i samtliga böcker.
Woodward har osedvanligt goda kontakter i maktens boningar och bygger det
mesta på intervjuer med nyckelpersoner, ofta i mycket hög ställning, och på
olika primärkällor (som han också, oklart hur, ofta lyckas få tillgång till).
Avsikten är ständigt densamma: att berätta vad som verkligen försiggick bakom
kulisserna, i de maktcentra dit inga kameror eller mikrofoner når.

Samma ambition präglar Woodwards senaste bok, "Bush at War", som nu toppar de
amerikanska bästsäljarlistorna för fackböcker. Den handlar om hur
Bushadministrationen agerade månaderna efter terroristattackerna mot New York
och Washington den 11 september 2001. Dag för dag, och stundom timme för
timme, får vi följa hur president George Bush och hans närmaste medarbetare
lade upp strategin för kriget mot Usama bin Ladin och terrornätverket al-
Qaida. Woodward baserar framställningen på avskrifter från diskussionerna i
Nationella säkerhetsrådet och på ett hundratal intervjuer med de ledande
aktörerna, däribland president Bush samt dennes försvars- och utrikesministrar.

I efterhand slås man av hur föga utvecklad Pentagons strategi var när
bombkriget mot Afghanistan inleddes den 7 oktober 2001. Målen var vaga och det
fanns inga precisa tidsramar för operationen. När talibanerna till sist drevs
på flykten och deras fästen började falla som käglor kom det överraskande för
den amerikanska stats- och militärledningen. Den hade räknat med ett betydligt
längre krig och börjat förbereda insättandet av stora marktrupper i striderna.
Det blev nu aldrig nödvändigt. För USA:s del räckte det enligt Woodward,
förutom massiva flygbombningar, med 316 man ur olika specialförband och 110
CIA-operatörer på marken för att få talibanerna på fall.

Det mest intressanta ur dagens perspektiv är hur tidigt Irakfrågan
aktualiserades efter 11 september-händelserna och hur regelbundet den därefter
återkom i diskussionerna under Afghanistankriget. Försvarsminister Donald
Rumsfeld tog upp saken redan dagen efter terrorattackerna, då Bush samlade en
chockad medarbetarskara till det första mötet i Vita huset. Rumsfeld menade
att USA nu borde ta tillfället i akt att gå till aktion inte bara mot al-Qaida
och Usama bin Ladin utan också mot Saddam Hussein. Ett fullskaligt krig mot
den globala terrorismen måste enligt Rumsfeld även inkludera Irak.

Vid det tillfället vann synpunkten inget gehör. Ingen av topparna inom militär-
och statsledningen förnekade att Saddam Hussein var ett hot som förr eller
senare måste bemötas, men de var eniga om att detta inte var rätta tidpunkten
för att lösa Irakproblemet. Utrikesminister Colin
Powell var den som tydligast motsatte sig en samtidig attack mot Irak. Han
förordade i stället en strategi som satte kampen mot al-Qaida i främsta rummet
och betonade vikten av att bygga en multinationell koalition mot terrorismen.

Rumsfeld återvände emellertid till ämnet gång på gång under de följande
månaderna, ofta med eldunderstöd från sin ställföreträdare Paul Wolfowitz.
Problemet var bara att de inte kunde förete några bevis för att den irakiske
diktatorn hade något att göra med 11 september-attackerna. Av Woodwards bok
framgår att president Bush själv tror att Saddam Hussein var inblandad i
terrordåden. Trots det valde Bush att inledningsvis gå på samma linje som
Colin Powell, det vill säga att först ta itu med al-Qaida och talibanerna
medan Irakproblemet fick vänta.

Men Bush ville samtidigt - detta var bara någon vecka efter 11 september - att
de redan inledda förberedelserna på en militär aktion mot Irak skulle
fortsätta. Först i april 2002, när glansen från Afghanistankriget hade
mattats, började Bush att offentligt förorda en "regimförändring" i Bagdad som
nästa steg i terrorbekämpningen. Kort därefter lanserades det som nu kallas
för Bushdoktrinen, alltså att supermakten förbehåller sig rätten att genomföra
attacker i förebyggande syfte mot länder som anses hota USA:s nationella
säkerhet.

Kommentatorer i medierna tycks utgå ifrån att Bushadministrationens
Irakpolitik skiftar från tid till annan beroende på vem som för tillfället
uttalar sig. Stor möda nedläggs på att i kremlologiskt nit tyda nyanserna i
diverse USA-företrädares tal och pressmeddelanden. Den ena dagen sägs ett
visst uttalande tyda på att det blir krig, den andra på ett fortsatt status
quo. Vad man då förbiser är att målet för USA:s Irakpolitik hela tiden har
varit ett och detsamma sedan åtminstone våren 2002, och det går ut på att
status quo inte längre är acceptabelt. Saddam Hussein måste avlägsnas från
makten, om nödvändigt med våld. Det är detta som är innebörden av
målformuleringen "regimförändring" (regime change).

Det har också funnits en tendens hos medieanalytikerna att underskatta
omfattningen av Bushadministrationens planer för det framtida Irak. Enligt en
artikel i New York Times (6/1) är Bushs säkerhetspolitiska grupp sedan länge i
full färd med att dra upp riktlinjerna för vad som ska ske i Irak efter
Saddams fall. I planerna ingår att en stor amerikansk militärstyrka ska vara
kvar i landet i närmare två år, att diktatorn och hans närmaste män ska
ställas inför militärtribunaler och dömas för eventuella brott och att en
civil administratör, kanske utsedd av FN, ska ha huvudansvaret för
återuppbyggnaden av landets ekonomi, infrastruktur och politiska
institutioner. Planerna antyder en amerikansk inblandning vars omfattning vi
inte har sett maken till sedan ockupationen av Japan och Tyskland efter andra
världskriget.

När jag läst New York Times-artikeln återvänder jag till epilogen i Woodwards
bok. Där återges ett fascinerande meningsutbyte mellan Bush och
Colin Powell, där utrikesministern för första gången i detalj lade fram sin
syn på effekterna av ett krig mot Irak. Mötet ägde rum den 5 augusti 2002, då
Irakfrågan blivit den dominerande i medierna.

Powell varnade för att ett krig mot Irak skulle bli mycket blodigare och
betydligt mera komplicerat än det nyss tajmade Afghanistankriget. Ett Irakkrig
skulle vidare medföra en destabilisering av läget i hela Mellanöstern och en
ökad antiamerikanism i regionen. USA-vänliga regimer i Saudiarabien, Egypten
och Jordanien riskerade enligt Powell att falla på grund av folkliga
resningar. De ekonomiska följderna kunde dessutom bli allvarliga i en tid av
internationell lågkonjunktur.

Powell ställde också frågor om vad som skulle ske efter ett segerrikt
Irakkrig. Kostnaderna för en ockupation skulle bli enorma. Han hade även onda
aningar om vad

[dziadek16]

Gość portalu: al Haj napisał(a):

) Essän den 21 januari 2003
) De amerikanska planerna för rättskipning och återuppbyggnad i Irak är de
) mest
) omfattande sedan ockupationen av Tyskland och Japan efter andra världskriget.
)
)
) Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP
) Dag för dag får vi följa hur president George Bush och hans närmaste
) medarbetare lade upp strategin för kriget mot Usama bin Ladin och
) terrornätverket Al-Qaida. Collin Powell, pragmatikern, George W Bush, numera
) övertygad, Donald Rumsfeld, pådrivaren.
)
) Räkna med krig
)
)
) Bob Woodward framstår i dag som urtypen för den framgångsrike under
) sökande
) reportern, murveln som inte lämnar någon möda sparad för att blottlägga d
) et
) senaste storpolitiska skeendet eller skandalen. Vid det här laget har han
) utgivit ett tiotal reportageböcker, varav de mest kända är de om
) Watergateaffären, Kuwaitkriget och CIA. Metoden är densamma i samtliga
böcker.
) Woodward har osedvanligt goda kontakter i maktens boningar och bygger det
) mesta på intervjuer med nyckelpersoner, ofta i mycket hög ställning, och
) på
) olika primärkällor (som han också, oklart hur, ofta lyckas få tillg
) ång till).
) Avsikten är ständigt densamma: att berätta vad som verkligen försiggick bakom
) kulisserna, i de maktcentra dit inga kameror eller mikrofoner når.
)
) Samma ambition präglar Woodwards senaste bok, "Bush at War", som nu toppar de
) amerikanska bästsäljarlistorna för fackböcker. Den handlar om hur
) Bushadministrationen agerade månaderna efter terroristattackerna mot New
) York
) och Washington den 11 september 2001. Dag för dag, och stundom timme för
) timme, får vi följa hur president George Bush och hans närmaste medarbeta
) re
) lade upp strategin för kriget mot Usama bin Ladin och terrornätverket al-
) Qaida. Woodward baserar framställningen på avskrifter från diskussi
) onerna i
) Nationella säkerhetsrådet och på ett hundratal intervjuer med de le
) dande
) aktörerna, däribland president Bush samt dennes försvars- och
utrikesministrar.
)
) I efterhand slås man av hur föga utvecklad Pentagons strategi var när
) bombkriget mot Afghanistan inleddes den 7 oktober 2001. Målen var vaga oc
) h det
) fanns inga precisa tidsramar för operationen. När talibanerna till sist drevs
) på flykten och deras fästen började falla som käglor kom det överraskande
) för
) den amerikanska stats- och militärledningen. Den hade räknat med ett
betydligt
) längre krig och börjat förbereda insättandet av stora marktrupper i
striderna.
) Det blev nu aldrig nödvändigt. För USA:s del räckte det enligt Woodward,
) förutom massiva flygbombningar, med 316 man ur olika specialförband och 110
) CIA-operatörer på marken för att få talibanerna på fall.
)
) Det mest intressanta ur dagens perspektiv är hur tidigt Irakfrågan
) aktualiserades efter 11 september-händelserna och hur regelbundet den
därefter
) återkom i diskussionerna under Afghanistankriget. Försvarsminister Donald
)
) Rumsfeld tog upp saken redan dagen efter terrorattackerna, då Bush samlad
) e en
) chockad medarbetarskara till det första mötet i Vita huset. Rumsfeld menade
) att USA nu borde ta tillfället i akt att gå till aktion inte bara mot al-
) Qaida
) och Usama bin Ladin utan också mot Saddam Hussein. Ett fullskaligt krig m
) ot
) den globala terrorismen måste enligt Rumsfeld även inkludera Irak.
)
) Vid det tillfället vann synpunkten inget gehör. Ingen av topparna inom
militär-
) och statsledningen förnekade att Saddam Hussein var ett hot som förr eller
) senare måste bemötas, men de var eniga om att detta inte var rätta tidpun
) kten
) för att lösa Irakproblemet. Utrikesminister Colin
) Powell var den som tydligast motsatte sig en samtidig attack mot Irak. Han
) förordade i stället en strategi som satte kampen mot al-Qaida i främsta
rummet
) och betonade vikten av att bygga en multinationell koalition mot terrorismen.
)
) Rumsfeld återvände emellertid till ämnet gång på gång u
) nder de följande
) månaderna, ofta med eldunderstöd från sin ställföreträdare Paul Wol
) fowitz.
) Problemet var bara att de inte kunde förete några bevis för att den iraki
) ske
) diktatorn hade något att göra med 11 september-attackerna. Av Woodwards b
) ok
) framgår att president Bush själv tror att Saddam Hussein var inblandad i
) terrordåden. Trots det valde Bush att inledningsvis gå på sam
) ma linje som
) Colin Powell, det vill säga att först ta itu med al-Qaida och talibanerna
) medan Irakproblemet fick vänta.
)
) Men Bush ville samtidigt - detta var bara någon vecka efter 11 september
) - att
) de redan inledda förberedelserna på en militär aktion mot Irak skulle
) fortsätta. Först i april 2002, när glansen från Afghanistankriget hade
) mattats, började Bush att offentligt förorda en "regimförändring" i Bagdad
som
) nästa steg i terrorbekämpningen. Kort därefter lanserades det som nu kallas
) för Bushdoktrinen, alltså att supermakten förbehåller sig rätten at
) t genomföra
) attacker i förebyggande syfte mot länder som anses hota USA:s nationella
) säkerhet.
)
) Kommentatorer i medierna tycks utgå ifrån att Bushadministrationens
)
) Irakpolitik skiftar från tid till annan beroende på vem som för til
) lfället
) uttalar sig. Stor möda nedläggs på att i kremlologiskt nit tyda nyanserna
) i
) diverse USA-företrädares tal och pressmeddelanden. Den ena dagen sägs ett
) visst uttalande tyda på att det blir krig, den andra på ett fortsat
) t status
) quo. Vad man då förbiser är att målet för USA:s Irakpolitik hela ti
) den har
) varit ett och detsamma sedan åtminstone våren 2002, och det gå
) ;r ut på att
) status quo inte längre är acceptabelt. Saddam Hussein måste avlägsnas fr&
) aring;n
) makten, om nödvändigt med våld. Det är detta som är innebörden av
) målformuleringen "regimförändring" (regime change).
)
) Det har också funnits en tendens hos medieanalytikerna att underskatta
) omfattningen av Bushadministrationens planer för det framtida Irak. Enligt en
) artikel i New York Times (6/1) är Bushs säkerhetspolitiska grupp sedan länge
i
) full färd med att dra upp riktlinjerna för vad som ska ske i Irak efter
) Saddams fall. I planerna ingår att en stor amerikansk militärstyrka ska v
) ara
) kvar i landet i närmare två år, att diktatorn och hans närmaste män
) ska
) ställas inför militärtribunaler och dömas för eventuella brott och att en
) civil administratör, kanske utsedd av FN, ska ha huvudansvaret för
) återuppbyggnaden av landets ekonomi, infrastruktur och politiska
) institutioner. Planerna antyder en amerikansk inblandning vars omfattning vi
) inte har sett maken till sedan ockupationen av Japan och Tyskland efter andra
) världskriget.
)
) När jag läst New York Times-artikeln återvänder jag till epilogen i Woodw
) ards
) bok. Där återges ett fascinerande meningsutbyte mellan Bush och
) Colin Powell, där utrikesministern för första gången i detalj lade fram s
) in
) syn på effekterna av ett krig mot Irak. Mötet ägde rum den 5 augusti 2002
) , då
) Irakfrågan blivit den dominerande i medierna.
)
) Powell varnade för att ett krig mot Irak skulle bli mycket blodigare och
) betydligt mera komplicerat än det nyss tajmade Afghanistankriget. Ett
Irakkrig
) skulle vidare medföra en destabilisering av läget i hela Mellanöstern och en
) ökad antiamerikanism i